lördag 31 maj 2014

1, 2, 3, gorilladräkt

Ibland önskar jag ju att vi också hade en sådär superorganiserad livsstil att vi slängde eller sålde allt vi inte använt de senaste halvåret. Levde minimalistiskt med vita väggar. Men så skakar jag på huvudet och kommer till sans. Det där är ju inte jag. Idag är jag till och med glad att det inte är jag.

Min yngste son har närt en fascination av apor den sista tiden. Här är sagda barn sminkat till mandrill, t.ex.












En äkta ser ut så här:













Men på sista tiden har det varit gorillor som gäller. Och vi har surfat efter gorilladräkter som är fina, i barnstorlek och inte ser ut som Halloween för vuxna. Det finns inte. Den enda vi hittade hade en plastbanan instucken rakt genom dräkten och "Det är ju inte rätt!" som sonen sa. Eller också kostade dessa dräkter 1300 kr och var tvungna att importeras från USA. Det tyckte inte jag var rätt.

Men eftersom vi har så mycket plats att spara så mycket saker på, så hade vi också en svart, pälsig 149:- morgonrock från Jsyk som jag fått någon gång.





















Och presto, en timme senare, lite klipp, lite symaskinstråckel och en skidhuva:






















En gorilla-onepiece!

Tänk om alla önskningar var så lätta att uppfylla.

fredag 30 maj 2014

Ett andetag

I Köping firas det stadsfest just nu, men i år kommer jag inte att gå dit. Istället har jag tagit på mig stövlarna och gått ut i min trädgård som väl aldrig i mannaminne luktat så gott efter ett regn. Det var helt fantastiskt att känna och jag andades sådär ända ner i stövelspetsarna medan jag gick runt och inspekterade johannisört, daggkåpa, lavendel, kungsmynta och pepparmynta, libbsticka och dragon och konstaterade att min läkeringblomma med anor från den heliga Birgitta inte har grott än. Jag är lite nervös för de sällsynta små fröna.

Jag kom faktiskt ihåg att ta bildbevis på dessa också:
















Rekordstora kart för att faktiskt fortfarande vara maj.

Annars gick jag mest och funderade på skolavslutningen idag. Mina elever har nu skingrats åt olika håll med lika olika sinnesstämningar. Några kommer tillbaka i höst, några kommer jag tyvärr inte att minnas särskilt väl om ett par år, och ytterligare andra har på något sätt blivit vänner också under läsåret. Dem kommer jag att träffa igen i andra roller än lärare-elev och det ser jag fram emot på riktigt.

Jag tror också att jag inte personligen lämnat någon i sämre skick än då vi först träffades. Kanske lite annorlunda, men förhoppningsvis inte sämre. Det är i alla fall det jag vanligen har som mål.

Så - en lång, lugn, ljus kväll ikväll och sedan väntar nya jobb med nya saker i morgon. Sommaren har börjat.

torsdag 29 maj 2014

En fungerande kropp

I morse när jag cyklade hem från gymmet genom en sådan där fantastiskt fin försommarmorgon så tappade jag bort mig i tiden. Nej, jag sögs inte in i någon annan dimension och kom tillbaka till 1700-talet eller så. Jag var bara så upptagen av tankar att jag helt plötsligt vaknade till och insåg att jag nästan var hemma. Jag var inte alls där jag trodde att jag skulle vara och hade inte alls varit medveten om klättringen uppför God, have mercy-backen som annars brukar kräva mycket koncentration och hopbitna käkar. Jag mindes att jag hade cyklat i kapp med en liten falk som försökte flyta på termikvindarna över ett fält, men annars var det blankt.

Det jag cyklade och tänkte på var hur glad jag är över att ha en fullt fungerande kropp. När jag skriver det här så vill jag genast ta i trä eller knacka tre gånger på något, för någonstans inom mig tror jag genast att jag omgående kommer att krocka med bilen, bryta armen, hitta en knöl i bröstet eller få en stroke. Det hänger förstås ihop med att min syster dog så tidigt och att då min mamma var lika gammal som jag så var hon också redan dödssjuk i cancer. Jag duckar för ödet som förmodligen aldrig blir mitt. Men hur ska jag kunna låta bli att inte tänka tanken? Det går ju inte.

Inte desto mindre inser jag vilken himla samarbetsvillig kropp jag har. Jag har levt ett halvt liv i den, och jag har aldrig ont någonstans, väldigt sällan ens så mycket som en huvudvärk. Ingen diabetes, inget högt blodtryck, inga allergier eller dåliga tänder eller tarmfickor eller hälsporrar eller något. Inget som på något sätt hindrar min dag. Kroppskemin funkar också. Inga depressiva tendenser, ingen värsting-PMS, inga sköldkörtelfel. Allt är normalt, eller bättre än normalt.

Så idag firar jag min helt vanliga och fullt funktionella kropp. När jag tittar runt i bekantskapskretsen eller läser på Facebook och bloggar så förstår jag mycket väl hur lyckligt lottad jag är. Jag tänker uppskatta mig själv hela vägen från mina ganska så fula lilltår upp till hjässan så länge det går.


onsdag 28 maj 2014

Är det slut snart?

Nu måste det väl ändå vara slut på galenskaperna och dags att ta sommarlov - hela min dagtidsarbetsplats har sett ut som något hämtat ut zombieland eller the walking dead med lärare och administratörer som irrat fram och tillbaka i korridorerna med en min som antyder att de antingen tänker lägga sig ner och ge upp för alltid eller eventuellt börja tugga på någons skalle.

Själv känner jag mig rätt okej. Inför anslutningsdagen har jag inte mer att göra än att ha ett enskilt samtal med en elev som inte varit på skolan den här veckan och sedan bestämma mig för om jag ska ha min supersnygga ljusturkosa klänning eller min superfina blommiga klänning på mig. Inte så betungande. Jag kommer att sakna en del av eleverna, faktiskt - men det vore värre om jag inte alls skulle göra det!



Dessutom är det ingen idé att hetsa upp sig för tidigt. Det kommer veckor med efterarbetsdagar också. Ganska många sådana. Då man har konferenser om saker som pedagogiska mål, gemensamma ordningsregler och ifyllnad av styrkort. Förmodligen så vi ska känna ordentligt vad vi utsatt våra elever för under de tråkigare momenten i kurserna.

Vi ska förstås ha en personaldag där alla som jobbar inom olika sektorer på skolan ska åka iväg ut till ett slott på landet. Först ska vi få reda på resultatet av elevernas utvärderingar av oss. Sedan ska vi få skjuta lerduvor.

Först när jag läste det mailet, så tänkte jag "Åh, kul!" . Men sedan började jag undra. Detta skulle också kunna vara någon sorts Battle Royal/Hungergames-variant. Ett gäng anställda, några vapen och sedan ut på ett fält bredvid en skog. Hm.

I så fall har jag redan räknat ut vem jag ska bilda pakt med för att överleva. Rest asure - jag kommer tillbaka to blog another day!

tisdag 27 maj 2014

Fel man

Jag gissar att ni sett rubrikerna i tidningen idag. I Uppsala blev en mamma i 30-års åldern mördad och hennes ex med ett antal tidigare anmälningar för våld är gripen för mordet. Det var den 3-åriga dottern som öppnade dörren för polisen och släppte in dem i lägenheten där hennes mamma låg död.

Det gör mig arg.

Det gör mig så arg.

Det gör mig så fruktansvärt arg.

Jag kan inte förstå hur vi fortfarande kan ha ett så grundläggande fel i vårt samhälle att en av de största farorna för en kvinna är att helt enkelt välja fel man att skaffa barn med. Och jag är så trött på att skriva om detta ämne. Men jag måste. För vi har inte pratat klart om detta på långa vägar.

Det jag anser att vi måste prata om är den enorma girighet vi visar som människor - en girighet där vi tror att vi kan äga andra människor och därför har rätt att göra vad vi vill med dem. Det här är något som förekommer hos både män och kvinnor, inget snack om saken. Vi är alla possessiva och ser ibland människor vi älskar som en förlängning av oss själva, en högt skattad ägodel.

Men när ägandebehovet övergår till den mörka plats där man tror sig ha rätt att förstöra den man trodde var ens egen, då är det oftast en man som tar det steget. Hur många gånger har inte en man stå i en rättssal och sagt: "Om inte jag fick ha henne, så skulle ingen annan ha henne heller!" som om kvinnan ifråga var en bättre begagnad motorcykel som man tagit så många trevliga turer på att man hellre skickade den på skroten än sålde den.

Jag förstår att det är lätt att mörda någon då. För man ser inte en människa längre. Man ser ett ting. Och ting kan man göra sig av med. Kanske kommer man att sakna det lite någon gång. Kanske.

Jag har turen att vara omgiven av bra män, starka män, smarta män med god självkänsla. Om det någon gång dyker upp någon vriden typ så rör de sig vanligen i utkanten av bekantskapskretsen och stannar tack och lov där. Men ibland, även hos dessa män som är så bra att de förmodligen borde ha någon sorts märkning (som Svanen eller Bra miljöval, typ) så stöter jag ibland på den där tanken. Man vill ha någon som är bara ens egen. Någon som är min, min, min - någon där man alltid kommer först och prioriteras över alla andra.

Människor fungerar inte så. Inte alltid, inte hela tiden. Möjligen kan man låna någons totala uppmärksamhet korta stunder i taget. Och resten av tiden måste man acceptera att man lever liv som ibland löper smärtfritt parallellt med varandra och ibland kraschar in i varandra. Om vi bara kunde acceptera att vi alla är ensamma men att det är rätt okej att vara ensam tillsammans med andra. Då tror jag färre barn skulle förlora en förälder för att den andre kände sig förfördelad.

måndag 26 maj 2014

Vid vatten

Mellan klockan nio och halv tolv idag gjorde jag inte så mycket annat än att titta på vatten och fundera över saker. En av mina klasser övertalade mig att vi borde ha lektion på en strand och jag kunde ju inte gärna förbjuda dem att bada när vi nu väl var där. Så jag låg på magen på en hyfsat varm klippa och funderade över saker. Som till exempel vad det är hos manliga varelser som får dem att göra vissa saker. När fler än tre av dem hamnar på en och samma flytbrygga på en sjö, till exempel, så måste de nödvändigtvis försöka sänka den. Oavsett hur gamla de är.

Sedan funderade jag över gårdagens valresultat också. Förstås. Och konstaterade till sist att det förmodligen var till det bästa för Sverige att vi hade den här...låt oss kalla det generalrepetitionen inför riksdagsvalet i höst. Debatten kommer bara att bli skarpare och tydligare nu. Lobbyverksamheten för att få fler att rösta blir ännu kraftfullare.

















Efter jobbet kostaterade jag ännu en sak. Någon med riktigt sjuk humor måste ha uppfunnit de nya passmaskinerna som står hos polisen nu. De där man tar foto och fingeravtryck och hela klabbet på en gång. Jag hämtade ut mitt nya pass för en liten stund sedan, och ja - jag har aldrig varit fulare på vare sig körkort, pass eller leg förut. Och jag ha än så länge inte sett någon som ser ens halvmänsklig ut på de nya korten. Men det är väl precis verklighetstroget. Så brukar jag säkert se ut när jag kliver av ett plan efter en riktigt jobbig flygning.

söndag 25 maj 2014

Vita frun, valkar och bananchokladtårta

Förra sommaren hade mina författare och jag en liten träff på Vita Fruns Bed & Breakfast. En bok släpptes, en ny planerades och en person blev spökad för på natten. I lördags kväll var jag tillbaka i 20-talshuset igen, för att prata om böcker med några personer som ville bli författare. Så nu tror jag inte det finns någon återvändo, det huset kommer alltid att vara förknippat med skrivande för mig.
















(Så fint väder var det på kvällen och såhär fint satt vi.)

Idag är det samtidigt mors dag och min mans födelsedag. Vi firade alltsammans i klump, men trots det kunde sex personer inte göra mer än denna skada på makens beställda choklad-banan-vanilj-tårta.















(Jag borde förmodligen stannat vid tre lager istället för att få tårthybris och smälla till med fem.)

Jag har också gjort som utlovat och köpt gymkort för sommaren på nyckelgym med en massa tunga, fria vikter och maskiner med litegrann avskavd färg. Ett sådant där det står gamla BMW med blingade fälgar utanför och folk har tatueringar och tränar i linne. Kändes helt som hemma.













(bild från samma gym plus make som tar världens mest diskreta gymselfie)

Och lustigt nog kom tung-tränings-valkarna tillbaka ögonblickligen. För nä, inte använder jag handskar på gymmet heller.

lördag 24 maj 2014

Anledningar att rösta. Och inte.

Det är gissningsvis ingen som missat att det är EU-val i morgon. Det verkar också som en ovanligt stor mängd människor har förtidsröstat och det är alltid positivt inför valdagen. Förmodligen blir valsiffrorna ganska bra. Just att ha ett högt valdeltagande är för mig den enda garanten för att demokratins värden bevaras. Så snart som vi förlorar intresset för hur vårt eget land styrs så ökar risken markant för att all chans till inflytande över sin egen situation försvinner.

Jag har också hört att vissa inte tänker rösta eftersom de var emot EU från först början och fortfarande är det. Det ser jag som ett mindre bra alternativ. Dem skulle jag vilja uppmana att gå till vallokalen i alla fall, och lägga en tom valsedel i kuvertet. Då har man i alla fall visat att man faktiskt bryr sig om sin egen situation.

En faktor som kanske inte ska avgöra vem man röstar på är utseendet, i alla fall. Siten RC har listat världens snyggaste politiker här: http://www.realclear.com/world/2014/05/01/attractive_politicians_6303.html

...som ni ser är det en hel del idioter med på den listan, inte minst Sarah Palin och en del andra nötter. Snygg och smart är inte helt synonymt. Sedan är det en svensk med på listan också, Hans Linde från V. Avgör själva, skulle ni stanna till om den här mannen ville förklara sitt partimanifest för er?


















Ses i vallokalerna i morgon, då.

fredag 23 maj 2014

Karmatåget

Under den här veckan tror jag inte att jag haft ett enda samtal med någon utanför den närmaste familjen som inte varit av stor existentiell vikt för den jag pratat med. Det tar på krafterna. För helst av allt vill man uppföra sig som en hyfsad mänsklig varelse så personen man pratar med mår bättre efter samtalet än innan.

Nu sitter jag på terrassen, väntar på grillen och tittar ut över trädgården. Ungarna badar i poolen och jag hör maken prata med sin mamma lite längre bort vid trädgårdsboden. Livet är fint. Och jag känner mig som om jag blivit överkörd av karmatåget.















Jag har helt enkelt svårt att avgöra om jag slutar på plus eller minus den här veckan. I vissa fall vet jag att jag uppfört mig som jag borde. I onsdags kväll råkade en vän ut för en obehaglig och farlig situation och ringde mig, och jag åkte till henne genast utan att överväga ens för en sekund om jag själv kunde råka illa ut. Så det var ju bra.

Men å andra sidan tvärfegade jag ur dagen efter på en jätteenkel sak som att jag inte ville sitta tillsammans med en klass och se en viss film. Jag hade blivit ombedd att välja ut en bra, svensk film och från början hade jag tänkt visa Bo Widerbergs film Lust och fägring stor. För jag tycker den är så, så bra. Tomas von Brömssen är lysande, till exempel. Men jag fixade inte att sitta i ett mörkt klassrum med en hög unga män och se på när den 40-åriga lärarinnan förför sin elev. Jag vek mig som ett korthus och visade Faro från 2013 istället.

Och så har dagarna fortsatt. Förhoppningsvis kommer helgen att bli lite mer svart-vit och mindre i gråskala, så jag får en lite klarare bild av mig själv som antingen rakryggad eller ryggradslös till på måndag. Innan dess så ska det förstås in en hel del annat - som en författarmiddag, en födelsedag, en mors dag och ett EU.val, till exempel. Känns inte som någon större fara, med tanke på att från och med i morgon tror jag vi kan äta frukost utomhus också.

Sådant gör karmaförvirring lättare.

torsdag 22 maj 2014

Kortis

Fördelen med att det är ljust och varmt så länge om kvällarna nu är att det finns gott om tid för att gå ut och träna efter att ungarna har lagt sig.





















Nackdelen med att det är så ljust och varm om kvällarna nu är att det inte finns så mycket att skylla på när man egentligen vill sitta hemma och kolla på film istället för att gå ut och träna.

onsdag 21 maj 2014

Sommarlistan

Gräset växer, barnen vill ha sällskap framför Sveriges yngsta mästerkock och tvätten viker inte sig själv trots ihärdiga försök med svart magi för att åtgärda detta. Alltså tar jag min tillflykt till en bloggares nödlösning - en lista. Med sommartema, eftersom det är 25 grader varmt utanför.

Hur tror du sommaren blir? - listan

1. Vad blir årets favoritsommardrink?
Kallt, sött, vitt, vin. Ingen rosé - det är bara fööööör basic.

2. Vad blir årets sommarlåt för dig?
Det blir nog en sommarstil - upptäckte brasilianskt band genom bilradio i morse och gillar't.

3. Vad blir årets sommarläsning?
Jag ska börja på Divergent-serien. Verkar vara perfekt att läsa på stranden.

4. Vad tror du blir sommarens främsta träningsform blir?
Jag ska faktiskt skaffa mig ett riktigt gymkort i sommar istället för att träna med vikter hemma. Ska bli kul att se om jag fortfarande vågar maxa i en knäböj. Strong is the new skinny.

5. Vad blir årets sommarmat?
Det känns faktiskt som fisk i år. Mycket tack vare att maken och sonen just nu är helt besatta av torsk av någon anledning. Jag känner för att halstra skiten ur något.

6. Vad blir sommarens favoritplagg?
Jag misstänker att det blir den hellånga, tunna koftan jag har på mig idag igen. Långt och fladdrigt blir det i alla fall.

7. Hur firar du midsommar i år?
Hemma. Definitivt hemma.



8. Vilken blir sommarens roligaste resa?
Som det ser ut nu så blir det Cypern i juni. Men ofta blir det någon helt annan kortresa som skapar bäst minnen under somrarna.

9. Vad blir sommarens största projekt?
Vi ska göra en rokad, byta sovrum med pojkarna, dela vårt gamla sovrum i två och bygga om en klädkammare till en toalett.

Så nu gäller det bara att återvända till denna lista i augusti och se om det blivit som planerat.

tisdag 20 maj 2014

Rose med hatten

Jag har just kommit in från att ha klippt gräs i min bullerby-trädgård och luktar nu en sexig (?) blandning av bensin och gräsklipp. Vår trädgård skulle egentligen kräva en åkgräsklippare eftersom gräsmattan är på 3000m2, och vi har en också. Det är bara det att den ständigt går sönder och ingen egentligen vill betala mer för att reparera den för 114:e gången.


Därför är jag också rejält trött i axlarna och i vaderna och det blir då perfekt att sätta sig och blogga en stund om en bok jag nyss läst ut - Dr Sleep av Stephen King. Skräckens mästare håller än, måste man påstå. Jag hade mina filmelever på studiebesök i Köping, och vi passade på att besöka bokcaféet för lunch och böcker. Ett stort flertal av de böcker som vandrade ner från loftet var just Stephen King-romaner...

Dr Sleep var en sådan roman som ett flertal såg fram emot, eftersom den återknöt bekantskapen med Danny Torrance, den lille killen från The Shining. Dan, som han nu kallas, är strax under 40 och nykter alkoholist. Jo, han åkte dit på spriten trots sin far, ett ämne som ju King känner till väl och ofta återvänder till. Någonstans i USA letar en grupp monster förklädda till husvagnsfolk (The Knot) efter barn som är synska, som har the shining - för de äter dem. Och de är ute efter Abra, en 12-årig flicka med den starkaste psykiska kraft man någonsin stött på. Abra hittar dock Dan först, och tillsammans tar de fighten med The Knots ledare, Rose with the Hat.

Just Rose och Abra är den stora behållningen med boken. Det är inte många författare som kan skriva om det motsatta könet så himla bra och träffsäkert som King gör, och bland det bästa i hans skildringar är att kvinnokaraktärerna får vara hela människor. De får vara rasande, sexiga, rädda, smarta, svartsjuka och kraftfulla och existera och agera helt oberoende av de manliga karaktärerna. De är sina egna.



















Rose med hatten.




















Abra.


Bilderna kommer från illustratören Vincent Chong, ett nytt fynd som har en utmärkt hemsida: http://vincentchongart.wordpress.com/ som jag tycker ni ska kika in på. Han gör mycket skräck, fantasy och sci-fi. Kolla!

I övrigt är boken varken en av Kings bästa eller sämsta. Men visst går den att läsa.

måndag 19 maj 2014

Det är svårt att slå katter

Kampen om vilken grupp som är de virala klippens mästare går vidare på jobbet. Just nu går diskussionerna vilda om huruvida den ena gruppen har fuskat eller inte. Ni kanske såg denna video förut?

Och visst hade de rätt, en hederlig pungspark är alltid viral. Men så trappade nästa grupp upp tävlingen och lade ut denna video:

https://www.youtube.com/watch?v=8I-YkJ0-nFA (sorry, gick inte att klistra in)

Och ja - det är en katt i den. Och titeln är "cat on drugs".















Den fick omedelbart 300 träffar, eftersom folk är udda. Och nu anklagas gruppen för katt-doping. Vet inte hur jag ska ställa mig till detta. Det står inget om detta i de regler för lärarinnor jag hittade online.




söndag 18 maj 2014

Om en premiär

Årets första bokcafé stoltserade med extra bra väder, faktiskt. Och med vädret kom besökarna. Jag är nu officiellt helslut efter denna helg, men givetvis nöjd. Förutom en himla massa folk, försäljare av allt från Aloe Vera till tomatplantor till begagnade skor, så hade vi också två stycken orkestrar där som spelade. Så nu har jag alltså även upplevt en rendering av Wake me up av Aviici av 15 stycken tonåringar på blås- och stråkinstrument. Intressant.

Vad vi hade för sortiment på premiären, hör jag er fråga - ja, det blev till sist kanelbullar, chokladbollar, megamuffins med hallon och vit choklad, choklad- och minttårta med päron och vispgrädde, snickerskaka, kolatosca, dumleformar, morotskaka, mandelkaka med hallonspegel, gubbarberpaj med vaniljvisp, hemmagjord hallon- och marängglass, biscotti, salami- och briesmörgåsar, ostmackor, brie och soltorkade tomater, kycklingbaguetter och baguetter med fetaostkräm.

Så var vi igång, då.







fredag 16 maj 2014

Throwback weekend

Den här helgen ska jag göra ett försök att bete mig mer som min egen ålder och dragga långt bak i 80-talet respektive 90-talet.

Ikväll ska jag på detta evenemang:
http://artattack.rink.se/

där DJ:en kommer från Lustans Lakejer om någon minns dem.

Och i morgon ska jag på detta:





















Och det pinsamma är, att när jag först knappade in de här evenemangen i kalendern så kunde jag inte nynna en enda låt från Lustans. Men tre från DaBuzz.

Vilken basic bitch man är...
 

Du kanske är en du också? Titta på klippet och ta reda på om du lider av denna åkomma.

torsdag 15 maj 2014

Proppfulla maj

Förmodligen borde man sjunga "sköna maj" eller "vackra maj" eller kanske i år "iskalla och regniga maj" - men för mig är ändå "proppfulla maj" den bästa benämningen för mig. Jag vet inte riktigt vad som hänt, men så gott som varenda kväll och hela helgerna är uppbokade fram till efter skolavslutningen - först min egen så att säga, eftersom filmeleverna slutar den 30 juni och sedan påbörjar sina sommarjobb och blir någon annans problem. Och sedan pojkarnas då. Det är marknader och studiebesök och medeltidsdagar och fester och utställningar och middagar och författarhelger och födelsedagar och hundra andra saker.





















Här närmast ikväll ska jag i alla fall sätta mig och sammanställa en inspirationskväll för ett EU/jordbruksverket-finansierat projekt. Samma projekt ska dessutom ta mig till Bryssel i september, så jag får se EU-huvudstaden på riktigt. Uppenbarligen är jag vuxen på riktigt, som gör sådana saker. Det är bara att erkänna.

Å andra sidan håller jag och filmeleverna just nu på att undersöka hur mycket och hur snabbt virala videor sprider sig på nätet (vi har läst om marknadsföringens betydelse för 2000-talsfilm) och alltså har jag övervakat produktionen av sådana här filmer idag:
 

Jodå, den här första gruppen satsar på en hederlig pungspark som viralt guld. Grupp nummer två som ska vara klara i morgon satsar istället på teknik och ska lägga in sig själva via green screen i Hunger Games-filmen. Vi får se vilka som vinner denna virala battle.

Och ni ser ju hur jag har det på jobbet. Ingen chans att mogenhetsgraden stiger för högt.

tisdag 13 maj 2014

Svett och etikett

Det var väl bara en tidsfråga innan jag skulle åka dit på en av serierna från svtFlow, också. Men i det här fallet var det inte mitt fel. Jag kom hem, och maken och pojkarna satt och skrattade åt ett avsnitt med "Han, snubben som bloggar på Café, han var med i Luciapokalen efter två veckors deff!"

Först tänkte jag förvirrat "Backman?" men fick det bara inte att gå ihop. Speciellt då maken lade till att killen ifråga hade 7% kroppsfett då han startade sina två veckor med kokt torsk i plastlåda. Det stämde inte överens med bilden jag har av killen som uppfann hjärtattacka-mackan. Nu var det förstås killen bakom bloggen Stark som en björn, snabb som en örn: Kalle Zackari Wahlgren. (inte Backman)










(pressbild från svt.se)



I programmet Svett och etikett testar Wahlgren sju olika sporter, två veckor i taget - och döm av min förvåning när jag efter det första avsnittet upptäckte att min träningstvillingsjäl är en skäggig, tvåmeters stockholmshipster med en viss ovana att använda hängslen till uppvikta jeans. Hittills har jag sett programmet som handlar om body fitness, strongman, yoga och löpning - och för en person som tränat just allt detta, drivit gym och varit ordförande för en styrkelyftsklubb så var det smått fantastiska program att se. Jag har också suttit och stirrat med tom blick ner i en låda med kokt torsk utan salt och jag har också blivit skitglad av att lyfta saker som egentligen är alldeles för tunga för att gå att lyfta.

Så nu behöver jag inte ens blogga om min träningsfilosofi längre, vilket är bra eftersom jag lovat att inte göra det. Istället kan jag bara hänvisa till svtflow.se och detta program.

Det är sjukt kul för alla som någon gång lyft en vikt eller snört ett par löparskor. Se!


måndag 12 maj 2014

I dagarna tre

Så var jag grundligen firad och fyrtio fylld. Dessutom har jag genomgått någon sorts intensiv terapi mot mitt kontrollbehov eftersom jag inte fått veta något alls om någonting förrän fem minuter innan vi skulle iväg. Lite då och då droppade maken någon helt värdelös ledtråd som "Klä dig ungefär i samma stil som jag" - vilket inte är till någon hjälp alls eftersom han klär sig i jeans, tröja och sneakers 360 dagar om året oavsett vart vi ska. Sammanfattningsvis har jag under helgen i alla fall käkat gott på ett flertal ställen, köpt mysko foton på Fotografiska:

















(Av Helene Blomqvist - älskar den trots en viss creepyness)

...äntligen sett Priscilla, öknens drottning (jag hann!)













...handlat i retrobutiker och hipsterhäcklat på Söder, sett Rio2 och ätit på restaurang med pojkarna, ätit Schwarzvaldtårta med släkten, fått ansiktsbehandling och bokat in krogbesök och restaurangbesök framöver med diverse bekanta och sedan till sist fått en resa hit i juni:

















Alltså har jag haft en lysande helg. Nu får jag vila i en tre, fyra dagar - och sedan är det dags igen. Än så länge ser livet efter 40 intressant ut.

fredag 9 maj 2014

Sapiosexuella, tågmuppar och foodies

Människor har ett stort behov av att sätta etiketter på andra människor. Det är tydligen viktigt för vår sociala bekvämlighet. Och det finns ju så många att välja på. Igår, till exempel, presenterade sig en man under ett föredrag som: "En sån' där tågmupp!" vilket jag tyckte var helt lysande. Och ja, han gillade veterantåg och gamla järnvägar, han var inte en sådan där tågmupp som åker runt, runt på pendeltågen i huvudstaden medan han eller hon skrattar omedvetet åt sin inre dialog (eller dialoger).

På sista tiden har jag folk försökt hänga alla möjliga etiketter på mig som jag inte är riktigt hemma med. När jag sade att jag aldrig tittade på TV längre så blev responsen "Är inte det en sådan där hipstergrej?" Och en sådan är jag klart och tydligt inte. Jag har inte rätt sorts glasögon, till exempel.

Sedan har jag också blivit kallad "foodie" i veckan. Det protesterade jag emot omgående, eftersom jag alltid trott att foodies måste vara bättre än jag på att laga mat. Sedan tänkte jag efter, läste några definitioner av ordet och insåg att jag nog måste räkna mig dit i alla fall. Jag kan mycket om mat och mattrender, jag har som mål att laga bättre mat varje ny helg än den förra och jag tittar på The Next Iron Chef med större intresse än vad jag tittar på alla andra tävlingsprogram.

Medan jag höll på att bekanta mig med definitionen av en foodie så stötte jag på följande på Urban Dictionary:

Foodie
A douchebag who likes food.
Douchebag - "I'm a big foodie."
Non-doucher - "Really? I like food too, but I'm not a tool."
by Archer in Chicago May 17, 2011

Så då är jag väl en sådan också, då? 

Intressantare var den här etiketten:

sapiosexual
(adj) A form of sexual orientation characterized by a strong attraction to intelligence in others, often regardless of gender and/or conventional attractiveness.

(n) A sapiosexual person.

"I am sapiosexual. I think geeks and nerds are sexy--I often want to rub my clit against their minds." -Kayar Silkenvoice 

...från samma källa. Sapiosexuell, alltså. Där hittade jag en etikett jag kunde skriva under på omedelbart, även om jag kanske skulle kunna utsträcka den till extremt kreativa eller på andra sätt hantverksskickliga personer. 
Som det står på bilden nedan - idéer är sexiga. Sapiosexiga.


onsdag 7 maj 2014

En hemlig resa

På måndag fyller jag år, och därför ska vi på en resa i helgen. En resa jag inte vet någonting om. Min man vet, förstås, mina söner vet och min bästa vän vet. Och de säger iiiiingenting. Det stör mig förstås någonting sjukt mycket. Och det vet de. Min nyfikenhet är inte något nytt för dessa människor. Jag ser den ju som en sådan där egenskap som både är en stor tillgång och en akilleshäl.
















Det som stör mig mest just nu, är att eftersom jag inte vet vart vi ska, så kan jag inte packa. Jag har ingen aning om jag ska lägga ner regnkläder och fleecetröja eller baddräkt och solkräm eller träningskläder eller festklänning.

Jag gissar att jag får hålla ut en dag eller två till. Och i morgon ska jag dessutom jobba dubbla jobb där jag åker sju på morgonen och kommer hem tio på kvällen.

Fint. Då slipper jag grubbla. (fast det kommer jag ju att göra ändå)


tisdag 6 maj 2014

Om kvinnokroppar i bloggar

De sista dagarna har jag följt en bloggdebatt mellan en monsterstor bloggare och en monsterbra favoritbloggare (Asta) som handlat om kvinnokroppar i bloggar och hur de representeras. Det är inte alltid Asta och jag tycker lika, men jag har alltid den största tilltro till att hon är ärlig i sina åsikter och står för dem och det tycker jag förtjänar respekt. Alltså tänker jag till viss del bryta ett löfte jag gav i ett tidigare inlägg för att förklara var jag står i frågan.

Kort sammanfattat så handlar debatten om hur inlägg i bloggar som handlar om träningsprestationer eller inkluderar bilder på vältränade kroppar stör kvinnosynen kontra om det är precis lika skadligt att glorifiera att man inte tränar genom att lägga ut bilder på sin överviktiga kropp. I ena ändan av spektrat finns de kvinnor som svälter sig tills revbenen står ut som xylofoner för att bli modellsmala, och i andra ändan finns dem som går upp i vikt i ren protest mot den gängse kvinnobilden - och så i mitten alla andra kvinnor någonstans på skalan.


Vilka har då rätt och vilka har då fel? Ja, som så ofta sker så anser jag att båda sidorna har lika stora fel av två skäl:

1) Debatten ställer personer som borde vara på samma sida i frågan mot varandra. Det gör det hela till en falsk diskussion som aldrig borde föras och som tar fokus från det som egentligen behöver åtgärdas.

2) Varje inlägg eller bild som läggs ut i den här frågan föder den falska diskussionen. Det främsta argument som ställs mot den idén är "Jag gör detta för att peppa mig själv och andra, kan jag så kan de, och bloggen/instagram/FB fungerar som ett slags dagbok för mig!" - men!

3) Per definition så visar alla som bloggar/instagrammar/twittrar osv. en del av sitt liv för någon annan i syfte att få bekräftelse eller kommunicera sin synpunkt på något sätt (jag är minsann inget undantag). Men det är en handling i samma stil som att skriva en självbiografi. Det handlar om skapa sig själv i den spegel man väljer. Vem som speglar en är mindre viktigt. Rent av oväsentligt.

Låt oss göra ett experiment:

Jag började träna som 15-åring. Innan dess höll jag på med musik och brydde mig inte alls om idrott. Som 20-åring blev jag gyminstruktör och höll på med det ända fram till för två år sedan då jag lade av med mina sista grupper i yoga. Det längsta träningsuppehåll jag gjort sedan jag var 15 var en månad, efter mitt andra barn. Annars har jag inte haft ett träningsuppehåll på längre än 14 dagar på 25 år. Jag har som mest haft ungefär 8 kilos övervikt utan att vara gravid. Min kropp är väldigt snäll mot mig och jag tycker fortfarande att jag ser bättre ut utan kläder än med dem på. Just nu håller jag på och avslutar en träningsutmaning där jag på två månader sprungit eller cyklat 40 mil. Jag är på 37 mil och har en vecka på mig att avsluta. För en timme sedan tog jag en spegelselfie på min mage. Den ser ut så här:





















och är egentligen i ganska dåligt skick eftersom det är fel tid i månaden för sådana bilder.

Säg mig nu ärligt - var det någon som blev peppad av den lilla texten? Eller bilden?

I själva verket slår jag vad om att en stor andel av mina läsare började tycka sämre om mig nu. (lugn, detta var ett undantag från bloggregeln). Men det är ju precis detta som är innehållet i alla de bloggar som är till för att "peppa och stödja andra". Bara extremt kliniskt och humorlöst formulerat och med ganska taskig bildkvalité.

Men det här är ett problem som jag inte vill bidra till längre. För jag har brottats med det länge nog nu. Förmodligen kommer jag att skriva om det igen - men jag hoppas att det dröjer. Jag blir bara så trött på att vi kvinnor ständigt är arga på varandra över synen på våra kroppar och hur den bekräftas i samhället.

måndag 5 maj 2014

Så var det dags igen

Nu är ni mina cyberrymds-bloggdala-vittnen. Det är dags för ett köpstopp. Ett högst personligt ett den här gången. Inga nya kläder förrän i oktober. Alls. Inte så mycket som en strumpa. För nu har jag förnyat min garderob alldeles för mycket (även om det var ganska nödvändigt). Jag scrollade igenom en sådan där modeblogg jag så gott som aldrig läser annars och konstaterade att av vårens och sommarens alla "must haves" så har jag två. Jag har täckt in den marina trenden, den transparenta trenden, den blommiga trenden, den boho-chica trenden och maxiklänningstrenden. Jag har sandaler med kilklack i kork och jag har rosa solglasögon. Jag är klar för i år (jag skiter i metallictrenden och mönstrade byxor-trenden för det är fult).

Så. Lovat och klart.


söndag 4 maj 2014

May the 4:th be with you

Ni har väl koll på att det är en nyinstiftad, internationell helgdag idag? Star wars day. Yup, serru. Naturligtvis måste den då infalla på fjärde maj. Om ni inte fattar skämtet, läs rubriken till detta inlägg, gärna högt. Om ni fortfarande inte fattar VÄNLIGEN UPPHÖR GENAST ATT LÄSA DENNA BLOGG!

Jag är givetvis kluven till den människa som kom på denna ordvits, eftersom sådant ofog gör att jag antingen vill skratta alldeles för mycket eller ge samma person en rejäl örfil.

Hur ska man då fira en sådan här dag? Jag föreslår något i den här stilen:















Eftersom allt går att fira med muffins. College Humor uppmärksammar dagen så här:
 
Google har istället valt att uppmärksamma den här skönhetens 85:e födelsedag:
...så om man känner sig för vuxen för Star Wars skulle jag tipsa om att ta en titt här istället:
  
Grattis, Ms. Hepburn - they don't make'em like you anymore!


lördag 3 maj 2014

Hur intressant är en ko?

Det här är en ko.
 

Uppenbarligen kanske det mest intressanta djuret i världen. I alla fall av Köpingsborna att döma, eftersom 3000 av dem idag färdades en mil ut på landet för att se på när en bonde öppnade dörren till sin ladugård och släppte ut dem på grönbete för första gången i år. Det är en trevlig bonde och fina kor, men jag förstår ändå riktigt hur det kan vara värt att trängas med 2 999 andra människor för att bevittna detta. I och för sig skulle jag inte heller stanna vid mitt eget bokcafé på sommaren, då kön sträcker sig runt huset i en timmes tid. Så det är väl tur att vi är olika och att så många människor gillar att umgås med varandra. 

Själv lyckades jag sitta fast vid mötesplatser i sammanlagt 47 minuter idag, vilket är någon sorts rekord. Vår väg är smal och folk från stan kan inte hålla åt sig ordentligt. Alltså satt jag och stirrade på detta:

 ...och svor åt dem som körde sämst. 

Jag är alltså en riktig surtant idag. Så kan vi ju inte ha det. Så nu blir det ut och rensa ogräs och sedan blir det träning och yoga. Serotonin och D-vitamin - coming up.

fredag 2 maj 2014

Att rädda någons äktenskap

Den här Blocket-annonsen har under dagen blivit något av ett viralt fenomen. En man säljer sin samling av Lego (300 kg) för 75 000 i ett försök att rädda sitt äktenskap. Texten i slutet av annonsen lyder:

D U K A N göra en skillnad!!!!!
Rädda mitt äktenskap. Kärringen sade i fredags " nu skall skiten ut". Vet inte om det var mig eller Lego hon snacka om -men jag tror det var legot.

 Och så här såg några av bilderna ut:


 

Humor. Jag skulle ju då inte kasta ut min man för att han ägde en lego-samling, speciellt inte en som var sorterad efter färg och sort på detta lätt nitiska sätt. Men man har ju alltid i äktenskap några stridspunkter som alltid dyker upp.

Jag har min mans uppfinningar. 

Ibland är de mycket användbara, men rätt ofta är de obegripliga eller extremt opraktiska och utförda bara för att de gick att göra. Häromdagen kom jag upp på kontoret och hittade en fjärrkontroll till en sedan länge slängd DVD eltejpad på en avbruten bit kantlist. Längst fram satt en laserpekare hopkopplad med kontrollen. Jag vet fortfarande inte vad den ska göra.

Några andra inte så harmoniska ögonblick var då vi hade en TV i sovrumstaket som saknade fjärrkontroll. Den kopplade maken istället ihop med klockradion, så att det enda sättet att starta TV:n var att trycka på set-knappen på klockradion. Inte heller det hade väl varit så farligt. Om han bara talat om att det var så TV:n nu fungerade. Det gjorde han ju inte.

Sedan uppfann han ju också en egen dagsljus-väckarklocka, efter ett minnesvärt gräl där jag svor på att aldrig mer i mitt liv offra min egen sömn för att få honom att gå upp i tid. Då monterades en 500w bygglampa upp i sovrumstaket, timerinställd så att den gradvis skulle bli ljusare och ljusare tills det var dagsljus i rummet. Morgonen efter vaknade jag i starkt, vitt ljus a la "nu kommer aliensarna och tar mig!" och maken låg och sov fridfullt bredvid med en kudde över huvudet. Vi återgick efter den upplevelsen till att jag är familjens väckarklocka. Lampan satt sedan kvar i taket i nästan ett år efter, och jag fick också njuta förödmjukelsen av flinande bekanta som frågade om vi ofta spelar in film i vårt sovrum.

Nu har min man en kompis som han diskuterar uppfinningar med. Det är inte helt bra. De kan skicka bilder på varandras senaste skapelser till varandra när som helst på dygnet, till exempel. Lite för stimulerande. Så om vårt äktenskap någon gång hamnar i kris så kommer det inte vara någon Ida eller Lina eller Anna som är den andra partnern. Det kommer att vara uppfinnar-Torsten.

torsdag 1 maj 2014

I see fire?

Helst av allt skulle jag förstås vilja undvika att nämna gårdagens Valborgsfirande alls - men eftersom det är tvunget för fortsättningen av historien så är det bara att bita ihop. Det var miserabelt. Först regnade det. Sedan regnade det lite mer. Och sedan började det snöa. Majbrasan blev uppeldad till slut, det blev den ju. Och då flög det gnistor tjugo meter bort och rakt över den lilla eld där vi tänkt oss att de tre närvarande barnen skulle grilla korv. Till sist tog jag in barnen som antagit en lätt ljusblå ton och var dyngsura och de fick grilla korv och s'mores i kaminen istället.

Maken stannade kvar ute för att se till att rishögen blev ordentligt eldad och att inte elden skulle sprida sig (ha! Vatten brinner dåligt...) och kom in i lika miserabelt skick han också.

Så därför är det litegrann förvånande att samme man nu insisterar på att vi ska cykla både till och från kvällen bokcafé-kickoff. Han måste antingen ha väldigt dåligt närminne eller vara väldigt sugen på att drick öl. Jag har inte slutat frysa från gårdagen än. I natt kommer jag väl att vara helt hypotermisk.

Jag vet ju att det finns ett tillstånd av berusning där man inte känner vare sig kyla eller värme. Det kunde på sätt och vis vara tjänligt att försöka uppnå detta strax innan hemfärd. Jag är bara lite osäker på om det stadiet inträffat före eller efter man glömmer bort hur man hanterar en cykel. Men jag lovar återkomma med information om detta. I morgon. Eller när jag slutat frysa.