torsdag 18 april 2013

Om en bloggträff

Igår hade jag en dag helt i böckernas tecken och jag måste säga att jag är mycket nöjd med min onsdag. Jag började med en träff med min handledare (i litteraturvetenskap då förstås) på Stockholms universitet för att få koll på metodiken i arbetet jag gör nu - mycket trevligt och produktivt. Sedan fortsatte jag in till gamla stan  för att gå på Sci-Fi bokhandeln (där jag skulle kunna bo om det inte vore för alla rollspelare...) och satt sedan på ett café och läste dagens bokskörd fram tills dess att det var dags att gå över till Riddarholmen och bloggträffen på Nordstedts förlag.

Om vi nu bortser från det faktum att vi blev bjudna på plockmat och bubbel, bortser från att det alltid är kul att hänga med sina "peeps" (bokbloggande, skrivande, litteraturvetande och sträckläsande kvinnor), bortser från att Hanna Widell var en bra moderator, bortser från att vi fick goodiebags med böcker och choklad (som sagt - my people) och bortser från att Nordsteds förlag i princip är helgad mark...

- om vi bortser från allt detta -

...så var det en riktigt bra diskussion som i sig hade varit nog motivation för att spendera ett par timmar med att ha den.

Det är så givande att få höra om hur olika kvinnor läser samma text.

Ämnet var ju erotiktrenden i litteraturen idag. Fifty shades, osv. Jag tror de flesta av oss var ganska eniga om  att 1) det inte är en ny trend och 2) att det dyker upp en ny variant för varje ny generation kvinnor och 3) att Fifty shades m.fl. inte är erotiskt litteratur i sig utan böcker med mycket erotik i. Det som kanske är den största skillnaden just nu är hur den säljs - inte i Harlequinstället litegrann i skymundan, utan på pride-of-place längst fram i alla bokhandlar. Att stora och respekterade förlag ger ut den sortens litteratur gör ju att den helt plötsligt är legitim att diskutera öppet, och var som helst. Den öppna diskussionen ger på något sätt genren existensvärde.

Sedan uppskattade jag ett sidospår som i princip handlade om hur långt man får sträcka fantasierna - i de här böckerna så är ju männen superpotenta och alltid redo, kvinnorna smälter ständigt av åtrå och får multiorgasmer bara någon petar på dem - miljöerna är fantastiska, det är aldrig någon som fryser eller är dåliga i magen eller har en jäkligt äcklig finne eller så... man förstår ju att sådant är fria fantasier. Som en av kvinnorna från marknadsföringsavdelningen anmärkte, så säljer socialrealistiskt fulsex "sådär".

...men idag i amerikansk kvinnolitteratur framför allt, så har man antingen inte sex före äktenskapet eller också så har man det mycket präktigt med kondom på. Det är ett himla prasslande med små foliepaket hit eller dit.

Blir inte det lite kluvet? Om man lika gärna fantiserar om en man med oändlig potens och en egen helikopter, kan man inte då bara fantisera lite längre och lägga till a) ren från könssjukdom och HPV och b) så gott som steril. Problemet löst?

Eller?

Som alltid är problemet - var går gränsen mellan fantasi och verklighet? Och finns det någon sådan som är giltig för alla?

4 kommentarer:

  1. Ja jävlar, tänk när man läste Isfolket som 16, 17 - åring och det hettade i kinderna. Det var till och med så den dåvarande pucko-pojkvännen blev svartis på BÖCKERNA jag läste. Ha ha. Ja han var väl svartis på allt.

    Och vafan... inte skrivs det så mycket om där kvinnan som går i landstingsbyxor håller på att sprängas och andra i huset som inte ens lägger märke till att det faktiskt var EN VECKA sen. Och lite till. Gnnnnnnn....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ack ja... en hel släkt med gulögda män med abnormt stora axlar och oversized...hm, ja. Och nymfomaniska kvinnor. Kul!

      Radera
  2. Intressant inlägg! Ja, var gränsen mellan fantasi och verklighet. Och är det bra att gå och fantisera för mycket, en del har ju svårigheter att låta det stanna vid fantasier. Hm.. Ha en fin helg. kram

    SvaraRadera
  3. *skrattar* Skönt att ni kom fram till att DET INTE VAR NÅGOT NYTT! i alla fall. Och ja, jag har otroligt svårt för sådana böcker. Förmodligen mest just för att kvinnorna är sådana töntar - eller så är de onda. Jag läste - liksom alla andra bokslukartjejer - alla Isfolketböcker, alla grottbjörnsböckerna, Mitt LIivs Novell med mera. Men då var jag i yngre tonåren. Ungefär samtidigt med alla Starlet. Nu fixar jag inte det Att läsa sådant. Framför allt när de skall framstå som något annat än vad de är: Harlequin.

    (jösses, detta verkar verkligen störa mig! )

    Kram

    SvaraRadera